Klyschteatern ger...

KLYSCHOR.

Har inte alla indianer i kanoten.

Kaffekopparna skramlar hemtrevligt. Agda flinar till och lyfter koppen.
 - Har du hör på maken - Harald uppe i byn, han har minsann fått sitt på det torra.
Hennes väninna surplar girigt från sitt fat.

- Nämen, säger du det? Jaha, mycket ska man höra innan öronen trillar av.
 - Såg honom i affären i förrgår. Med nån dam som såg som något katten släpat in.

 - Jaha, se karlar. Det vet man ju hur dom är.
 - Minsann. Men jag tror nog att han har tagit sig vatten över huvudet. Flickungen är ju bara barnet.

Agda slänger ner tre sockerbitar  till i sin kopp.
 - Borde du inte hålla igen lite?
 - Äsch, man måste ju unna sig lite då och då.

Vänninan suckar.
Jaja. Vi kommer säkert att få vatten på vår kran - det där kommer aldrig att hålla, tro mig.
och det säger jag inte för att jag är avundsjuk.
Vissa saker går helt enkelt inte för  sig.
Agda smyger ner en sockerbit till
- Näppeligen.  Man har ju varit med om ett och annat.. så är det.

Nä, dra på trissor.f
Borta bra men hemma bäst.
Nu måste vi tänka på refrängen. Ett useende endast en mor kan älska.
Var fick du luft i från.
Vind i seglen.

Det bara kommer, som flickan sade.
Flika in tonårsgrejer, eventuellt?
Ofta.

Bajsar björnar i skogen.